Konstnärsporträtt. Larissa Stenlander. Efter att ha försökt nå varandra i två dagar så kom vi äntligen fram tillvarandra kl halv nio en tisdagskväll. Larissa hade precis gett sin hund Sarah lite mat, så jag kunde höra små skall i bakgrunden. Vi talar en stund och skrattar åt små missöden i vardagen som hindrat oss från att talas vid. Jag märker direkt att hon är öppen och glad och nyfiken. Hon pratade på som om vi två har känt varandra länge. När vi väl börjar tala om hennes konst så är det tydligt att hon har tänkt och analyserat sitt skapande en hel del. Det kom en tankeslinga efter en annan. Jag frågar henne om hennes teman. Varför hon väljer att måla det hon gör. Jag målar kvinnor, för att jag är en kvinna. Är det första hon svarar.Sedan följer svaret att hon målar sina väninnor, samhällsklimatet och från sitt eget liv. Hon berättar om det svarta hålet som ofta dyker upp i flera av hennes målningar. Hon förklarar att det symboliserar något annat än det hon är i nu, något hon vill ha eller uppleva. Man lever i två världar berättar hon, en i sin verklighet och den andra i…